Kuriosa

Sångsällskapet DS grundades 1923.  DS står för De Svenske. Namnet är hämtat från barnvisan ”Här komma de svenske med buller och bång” – man ville vara lite lustig redan 1923. Körens motto är Diakoni Sonorum, sångens tjänare.

usaresan-19271927 turnerade DS tvärs över den nordamerikanska kontinenten, då kom verkligen ”de svenske med buller och bång”! Läs mer i boken Med ”De Svenske” till Stillahavs-kusten.

 

 

sag_det_i_toner_95
Kören gjorde flera skivinspelningar 1927-30: http://78-varvare.atspace.cc/de_sve.htm

1929 sjöng DS i  ”Säg det i toner”, en av de första svenska ljudfilmerna. Jules Sylvains sång ”Säg det i toner” ingår förstås i DS repertoar.

 

 

Greve Lennart Bernadotte var körens ordförande under åren 1937 till 1951 och sedan dess hedersordförande fram till sin död 2004. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lennart_Bernadotte

Bland medlemmarna fanns också Uno Fredman, arrangör, sångare och ättling till Bellmans urmakare samt hovsångaren och operachefen Joel Berglund.

ingridbergmanportrait

Ingrid Bergman var Hederssyster i DS – hennes far var medlem…..

 

 

 

 

 

Så här kan vi låta:

Sions dotter

 

Nu tändas tusen juleljus

 

Jul jul strålande jul

 

Hosianna

 

Stridsbön 1927

 

Så här skrev Nordisk Familjebok om kören 1934:

nordisk-familjebok

 

På 50-talet var Anders Bjelle körens ordförande. Han var också chef för förlaget LT och förde kören närmare bonderörelsen med framträdanden vid Lantbruksveckans högtidliga öppnande.

LRF:s kulturchef Atte Laine gav kören goda villkor, bland annat med framträdanden vid LRF:s julkonserter i Klara kyrka med organisten Peter Thunarf och solister som Ulla Gustafsson och Michael Weinius. En tradition som levt vidare med solister som Jesper Taube och John Erik Eleby. Numera i Tyska kyrkan.

1983 firade kören sina första 50 år i stort format på Konserthuset i Stockholm med  Loa Falkman som solist och Inger Wikström vid pianot.

 

 

 

 

 

2013 gjorde ABC-nytt ett inslag om DS.

 

Och så här skriver Gefle Dagblad om den stora operakörkonserten hösten 2014:
Pampig och smärtsamt vacker körsång
Jacques Offenbachs ’Ouvertyr till Orfeus i underjorden’ inleder pampigt. Den stora manskören dansar in till den kanske mest kända can-can-melodin som finns. Men koreografin är betydligt mer stillsam. Presentatören Gunnar Birgergård förklarar det hela skämtsamt med att en äkta can-can-dans skulle få manskören att överbelasta sjukhusets akutavdelning.
Tillsammans med Sandvikens symfoniorkester gjuter kören därefter nytt liv i ’Prästkören’ från Mozarts opera ’Trollflöjten’. Samspelet mellan symfoniorkestern och kören fungerar väldigt bra och ger den pampighet som behövs för att bära Wagner, Puccini och Mozart på sina axlar….. ”

 Röst- och instrumentomfång

Nedan redovisas en jämförelse mellan den mänskliga rösten och olika musikinstrument.

Denna sida är bara för medlemmar i DS

Inloggning för befintliga användare